Statsministern - val och uppgifter

Val av statsminister

 

Riksdagen väljer statsministern som utnämns till detta uppdrag av republikens president. Innan statsministern väljs förhandlar riksdagsgrupperna om regeringsprogrammet och statsrådets sammansättning. Utifrån resultatet av dessa överläggningar meddelar presidenten, efter att ha hört riksdagens talman, vem som är statsministerkandidat.

 

Om kandidaten vid öppen omröstning i riksdagen har fått mer än hälften av de avgivna rösterna, väljs han eller hon till statsminister. Om kandidaten inte får den majoritet som krävs, skall en ny kandidat ställas upp i samma ordning. Om inte heller den nya kandidaten får mer än hälften av de avgivna rösterna, skall valet av statsminister förrättas genom öppen omröstning i riksdagen. Den som då får flest röster blir vald.

 

Statsministerns uppgifter i korthet

 

Statsministern leder statsrådets verksamhet och ser till att beredningen och behandlingen av de ärenden som hör till statsrådet samordnas. Statsministern övervakar också genomförandet av regeringsprogrammet och svarar för att beredningen och behandlingen av ärenden som avgörs inom Europeiska unionen samordnas i statsrådet.

 

Om statsministern har förhinder, sköts statsministerns uppgifter av den minister som utsetts till ställföreträdare och, om också denna minister är förhindrad, av den minister som är äldst till tjänsteåren.

 

Leder statsrådets verksamhet

 

Statsministern för ordet vid statsrådets allmänna sammanträde samt har rätt att bestämma föredragningsdagen och föredragningsordningen för statsrådets allmänna sammanträde. Statsministern kan också bestämma ett datum före vilket ett ärende som skall behandlas i statsrådets allmänna sammanträde skall föredragas. Statsrådets allmänna sammanträde kan på framställning av statsministern eller ministern i fråga fatta beslut om överföring av ärenden som hör till ministeriernas behörighet till statsrådets allmänna sammanträde för avgörande. Vid omröstning avgör statsministerns röst vid lika röstetal.

 

Statsministern är ordförande för de lagstadgade ministerutskotten, dvs. för utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskottet, EU-ministerutskottet, finansutskottet och finanspolitiska ministerutskottet. Statsministern är dessutom ordförande för ekonomiska rådet, forsknings- och innovationsrådet samt titelnämnden. Vanhanens regering tillsatte rådet för informationssamhället. Statsministern var ordförande för rådet.

 

Chef för statsrådets kansli

 

Statsministern är chef för statsrådets kansli, vars mål för verksamheten är att under alla förhållanden säkra förutsättningarna för statsministerns och regeringens verksamhet. Statsrådets kansli svarar under statsministerns ledning för övervakningen av genomförandet av regeringsprogrammet och biträder statsministern vid ledningen av statsrådets verksamhet. Statsrådets kansli svarar också för samordningen av Finlands EU-politik och behandlar ärenden som gäller EU:s utveckling.

 

Leder regeringens politik

 

Statsministern leder regeringens politik. Hon samordnar olika regeringsgruppers synpunkter på regeringens linje. Statsministern ansvarar också för samordnandet av riksdagens och regeringens arbete.

 

Den nya grundlagen som trädde i kraft i mars 2000 stärkte statsministerns ställning.

 

Enligt den nya grundlagen kan presidenten bestämma att förtida riksdagsval skall förrättas endast på motiverat initiativ av statsministern och efter att ha hört riksdagsgrupperna. De övriga ministrarna utnämns av presidenten i enlighet med förslag av den som valts till statsminister.

 

Ställföreträdare för republikens president

 

Statsministern är ställföreträdare för republikens president när presidenten är förhindrad att sköta sina uppgifter. I december 1991 ändrades dock tolkningspraxis genom ett uttalande av republikens president som dikterades till statsrådets protokoll och enligt vilket presidenten inte längre utan vidare är förhindrad att sköta sina uppgifter under utlandsresor.

 

Ställföreträdarskapet konkretiseras endast i de fall där man på förhand vet att det under utlandsvistelsen behövs presidentbeslut som måste fattas i statsrådet, eller om ett sådant behov uppstår under utlandsvistelsen och presidenten inte anser sig kunna återvända till landet.