Historia

Statsrådets kanslis rötter sträcker sig tillbaka i tiden till händelser för två hundra år sedan. År 1809 fick Finland autonom ställning som en del av Ryssland. Genom inrättandet av regeringskonseljen, som senare bytte sitt namn till senaten, fick landet fick en egen centralförvaltning.

 

Statsrådets kanslis över 100-åriga historia hänger samman med utvecklingen av statsministerns ställning. Statsministern ärvde sin formella ställning av vice ordföranden för senatens ekonomiedepartement som i 1892 års reglemente för senaten fick en egen expedition att förestå.

 

Expeditionen vid senatens ekonomiedepartement hade uppgifter som hänförde sig till registrering av handlingar, senatens reglemente, författningssamlingen, senatens boktryckeri och översättningsverksamheten. Ekonomiedepartementets vice ordförande ansvarade inte för någon sektor med politiskt innehåll.

 

År 1918 ändrades namnet på expeditionen vid senatens ekonomiedepartement till statsrådets kansli. Organisationen, tjänstebenämningarna och personalstyrkan vid enheten, som kan jämföras med ett ministerium, kvarstod oförändrade. Kansliets uppgifter gällde hela statsrådet och inte enbart statsministern.

 

Eftersom ministerierna i enlighet med traditionen inom storfurstendömet har varit mycket självständiga godkände man inte att en stark statsminister eller statsministerns kansli skulle stå ovanför ministrarna. Enligt regeringsformen blev statsministern till att börja med ställd i skuggan av den starka presidentinstitutionen. Sålunda har statsministerns allt starkare roll på 1990-talet förstärkt också kansliets ställning.

 

Registratorskontoret och translatorsbyrån

 

Efter det att landet blev självständigt delades kansliet upp i två enheter, registratorskontoret och translatorsbyrån. Under dessa fanns statsrådets publikationsförråd, ett eget tryckeri, riksdagens bibliotek, officiella tidningen och statistiska centralbyrån, som på 1950-talet underställdes finansministeriet.

 

Till statsrådets organisation har tidvis hört också vissa separata inrättningar. År 1918 inrättades en separat expedition för utrikesärendena. Under krigsåren, närmare bestämt år 1939, inrättades en informationscentral vid statsrådet. År 1945 överfördes informationscentralen till ministeriet för inrikesärendena, där den ombildades till en interimistisk avdelning för övervakning av informationsväsendet. Avdelningen indrogs 1947.

 

År 1953 bildades en särskild riksplaneringskommitté som underlöd statsrådets kansli och för att fortsätta dess arbete inrättades 1958 en riksplaneringsbyrå som sedan följdes av ett riksplaneringsråd. I och med att en särskild planeringsavdelning inrättades 1973 drogs riksplaneringsbyrån in. I början av 1950-talet inrättades också ett ekonomiskt råd jämte sekretariat, vilka sorterade under statsrådets kansli.

 

Hovrådet och den övriga personalen

 

Ursprungligen var antalet anställda vid statsrådets kansli litet och på 1920-talet minskades antalet ytterligare. Fram till 1963 fanns det förutom en föredragande tjänsteman endast ett behövligt antal kontorsanställda, 10-12 tjänstemän. Hur regeringen leddes berodde i hög grad på statsministerns personliga egenskaper. År 1926 anställdes den första tjänstemannen med uppgift att bistå statsministern, statsministerns sekreterare, som hade den ståtliga titeln hovråd.

 

Alltsedan de första åren av självständighetstiden hade statsministern en politisk sekreterare vid sin sida och från och med 1972 började man utnämna politiska sekreterare också för andra ministrar. De politiska sekreterarna underordnades statsrådets kansli och kallas nuförtiden ministerns specialmedarbetere. Antalet anställda vid kansliet började växa på 1960-talet. Numera finns det ungefär 200 ordinarie anställda.

 

Tjänstebeteckningen för den ledande tjänstemannen vid kansliet växlade i början mellan föredragningssekreterare, regeringssekreterare och regeringsråd. År 1963 inrättades en ordinarie heltidstjänst som kanslichef. Av ministerierna var statsrådets kansli det första där tjänsten ordinariesattes och 1963 utnämndes Aarne Nuorvala till kanslichef.

 

År 1990 utnämndes till befattningen som kanslichef vid statsrådets kansli första gången en politisk statssekreterare, som byts ut samtidigt som statsministern. Kanslichefens tidigare uppgifter delades upp mellan statssekreterartjänsten och understatssekreterartjänsten, som inrättades vid samma tid. Statssekreteraren bistår statsministern vid ledningen av den politiska processen, understatssekreteraren leder förvaltningen vid statsrådets kansli.