Statsminister Matti Vanhanens nyårshälsning. Distribution till FNB

För ett år sedan var världsekonomin kraftigt på väg neråt, och ingen vändning var i sikte. Då hoppades vi alla att det under det begynnande året skulle komma signaler från världen om att krisen håller på att lätta. Så har också skett. Tack vare ett omfattande internationellt samarbete har världsekonomin börjat återhämta sig, även om tillväxten fortfarande är förknippad med osäkerhet.

Också här i Finland har vi redan den värsta svackan bakom oss och går nu mot bättre tider. Under denna vinter och vår kommer dock många finländare och många familjer tyvärr att drabbas av en ökande arbetslöshet.

Genom sin politik strävar regeringen efter att lindra de problem som uppkommer. Därför fokuserar regeringen nu på att förebygga ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet.

Den förra depressionen lärde oss att man i så stor utsträckning som möjligt måste försöka undvika långtidsarbetslöshet och i synnerhet utslagning bland unga. Vi har inte råd med utanförskap, vare sig från mänsklig synpunkt eller med tanke på samhället som helhet.

Under den närmaste framtiden kommer det att behövas särskilt mycket gemensamt ansvar. Vi vill hålla fast vid vårt helgjutna samhälle. Vi måste ta hand om de svagaste. Hanteringen av den ekonomiska krisen får inte ske på deras bekostnad.

Olika länder har mött den här krisen på mycket olika sätt. Vi måste också lära oss något av den. En positiv lärdom har varit att det även i fortsättningen lönar sig att se till att den offentliga ekonomin mår bra. Det har likaså varit betydelsefullt att vår banksektor har iakttagit en sund försiktighet och att de finska skattebetalarna nu inte har behövt stödja bankerna.

Om finländarna ska kunna garanteras arbete och utkomst också i framtiden måste vi fästa vikt vid vår produktionsstruktur, beskattningen, utbildningen, energisektorn och infrastrukturen i fråga om trafik och kommunikationer, för att nämna några. Tillväxt och välfärd uppkommer bara genom arbete inom sektorer där det finns efterfrågan.

Olika länders ekonomiska historia visar att framgång i en bransch inte varar för evigt. Vi måste ha en ständig förmåga och beredskap att finna nya framgångar. Vi finländare har haft denna förmåga att tänka i nya banor, och jag tror att vi kan göra det i fortsättningen också.

Även i 2010-talets Finland avgörs konkurrenskraften till stor del genom löneuppgörelser. De lösningar som nu väljs blir det verkliga provet på om vi klarar av att föra en moderat lönepolitik som stöder konkurrenskraften i en tid med gemensam valuta.

Det är viktigt att vår prissättning inte utesluter oss från världsmarknaden. Finland är en öppen ekonomi som är beroende av sin export. Det är i sista hand vi själva som bestämmer vilket vi föredrar, höga kostnader eller arbete. Parterna på arbetsmarknaden bär det odelade ansvaret i denna fråga.

Finländarnas tro på framtiden har varit starkare nu än under den förra depressionen. Faktum är att vår ekonomi krymper mer år 2009 än under depressionsåret 1991. Tack vare vår hemmamarknad och regeringens politik, som har främjat efterfrågan på den inhemska marknaden, har vi trots det lyckats upprätthålla sysselsättningen relativt väl efter omständigheterna.

Hushållen och en betydande företagarkår har litat på framtiden, och detta har tryggat ett stort antal arbetstillfällen. Nu, när tecknen på ekonomisk tillväxt redan har blivit tydligare, tror jag att denna tillit kommer att bidra till att upprätthålla sysselsättningen också under det kommande året.

Under dessa förhållanden har staten hållit hjulen rullande genom nödvändig upplåning när det har varit som svårast. Det är det som är statens uppgift — att balansera marknadskonjunkturerna. Lösningen ligger dock inte i en gemensam upplåning i det oändliga. Den enda hållbara lösningen är ett tillräckligt antal finländska arbetstillfällen.

Vi måste nu också våga fatta avgöranden som har en gynnsam inverkan på välfärden i framtiden. Det är nödvändigt att agera så att välfärdslöftena kan stå fast utan att skattebördan ökar oskäligt för någon generation i framtiden.

Den stora globala ansträngningen under det gångna året var förberedelserna inför klimatmötet i Köpenhamn. Mötet innebar inget genombrott, men vi fick dock för första gången så gott som alla världens länder att ställa sig bakom vissa gemensamma riktlinjer. Hela världen godtar nu att klimatuppvärmningen ska begränsas.

Riktlinjerna från Köpenhamn och de utsläppsmål som de olika staterna kommer att presentera i januari är ännu inte tillräckligt för att vi ska nå den nivå som det internationella forskarsamhället rekommenderar. Det kommer att behövas ytterligare åtgärder och åtaganden.

Europeiska unionen kommer att göra ett gemensamt åtagande för sina medlemmars del, och även en stor del av de åtgärder som genomförs i Europa är gemensamma och bestäms inom unionen. Men dessutom måste vi på det nationella planet vara beredda på att det behövs mer extra insatser på kort sikt än vad vi hittills har planerat. Att mötet i Köpenhamn inte uppfyllde alla förväntningar betyder inte att problemet är ur världen. Att reagera på klimatförändringen är och förblir en stor fråga på den politiska agendan — en fråga som kräver konkreta åtgärder av oss alla.

Jag vill önska alla finländare ett gott nytt år.

 

Matti Vanhanen
statsminister